På kvällen den 5 augusti 1850 kunde malmöborna konstatera att värmen, eller rättare sagt hettan, inte verkade ha några planer på att ge med sig. Den omkring 30-gradiga värmen som de senaste veckorna hade hållit staden i sitt grepp släppte inte igenom den minsta lilla vindpust.
Med tanke på de ofta förfärliga sanitära förhållanden kan man föreställa sig vad värmen sedan de sista veckorna i juli hade fört med sig i form av en olidlig stank från rännstenarna. I dessa färdades slaskvatten mycket sakta och stockade sig tillsammans med annat avfall från människor och deras husdjur.
På den här gatan bodde man mycket trångt i mörka och fuktiga små stugor som omgavs av sophögar och svinstior.
Här på Hospitalsgatan vaknar pigan Marie Jönsson på morgonen den 6 augusti efter en natt av diarré. Diarrén övergår nu i kräkningar och hon får kramp i benen. Koleran har slagit till. Den 9 augusti flyttas hon från sin bostad till arbetshusets sjukrum. Hon avlider där några dagar senare. Marie Jönsson blir den första av nästan 400 malmöbor som kommer att dö i koleran innan den försvinner i början av november.
Hospitalsgatan har ändrats sedan dess. I dag finns här inget som minner om förhållandena den där sensommardagen för 163 år sedan.